Kattlös

Jag är vilsen & förkrossad. 
Roland har följt Kingis över regnbågsbron. 
Bara en månad efter honom. 

Han var Kingis ’designerbaby’, ämnad för att vara hans sällskap, så det är kanske enligt ödet rimligt men ändå för mig oväntat. Jag är ändå glad att det inte var tvärtom. Kingis kunde inte leva ensam, Roland älskade det. 

Roland levde upp under sin sista månad. Gick ut i sele som om han aldrig gjort annat. Han fick ha sin ’slav’ för sig själv utan Kingis överinseende och dominans.
Rättelse. Jag var inte Rolands slav. 
Jag har aldrig mött en katt med så lite katt i sig. Hans historia innan katthemmet tog in honom är en gåta. Man fick göra allt med honom, klippa klor, klappa magen, bära. Han tog mig aldrig för given eller krävde att jag skulle passa upp på honom eller lyda hans nycker. Hans lilla svarta furface lyste alltid upp av lycka när jag äntrade rummet eller gav honom uppmärksamhet. Han krävde den aldrig men älskade att få den. 

Det är sex år sedan vi hämtade honom på katthemmet. Pappa valde, mamma fick. 
Alla dagliga rutiner är nu ett kaos då jag inser att de inte behövs … jag är kattlös. 
Allt känns luddigt och overkligt, jag har haft katt sedan 1989 med uppehåll endast ett år under den perioden. 

Nu blir det ett nytt uppehåll. Hur länge får tiden utvisa.