Ett manus är fött!   

2022-12-19

Idag är det min födelsedag! Därför tänker jag skriva om födsel.

Tänk dig att du äntligen fött ett barn som du längtat efter i åratal. Du har kämpat för att bli gravid, kanske till och med genomgått IVF. 

Du ska ha en ledig kväll. God mat och umgänge med vänner. Du väljer omsorgsfullt din barnvakt. Du förväntar dig att barnvakten tar hand om ditt barn, om inte så bra som du gör det, iallafall att hen gör sitt bästa. Du förstår att barnvakten inte kommer älska ditt barn som du gör men hoppas ändå att hen försöker förstå och ta hand om det på bästa sätt. 

Du är nervös och orolig under kvällen – kan nästan inte njuta av din egna tid. Du saknar ditt barn och undrar vad de gör därhemma.

När du slutligen kommer hem på småtimmarna vill du veta som hänt och vad de gjort tillsammans. Både det bra och det dåliga. Det kan lära dig att vara en bättre förälder. Och du försäkrar dig om att allt gått bra. Om du inte känner dig trygg med att lämna ditt barn till barnvakten kommer du inte göra det igen, utan välja en annan barnvakt. Men du kommer oavsett att vara orolig för att lämna ifrån dig barnet igen. 


Ett manus man skrivit med blod, svett och tårar är som ett foster man närt och fött fram, oftast tar det längre tid än nio månader, det kan ta alla de åratal vissa  kämpar för att få ett barn.
Vissa når aldrig fram. 

När det första utkastet slutligen finns där verkligt framför dig, beslutar du dig för att låta någon läsa det en kväll. En kväll då du behöver ta en paus och få input som en möjlighet att samla kraft för att fortsätta utveckla din story. 

Du väljer omsorgsfullt din testläsare. 

Du förväntar dig att testläsaren tar hand om ditt manus, försöker förstå, även om hen aldrig kan förstå som du gör. Du inser att testläsaren inte kommer älska ditt manus som du gör men hoppas att hen ändå hanterar det på bästa sätt. Du är orolig för vad testläsaren ska tycka och tänka om hur du utvecklat dina karaktärer – orolig för vad det säger om dig. 

Om du inte känner att testläsaren varit ärlig med sin feedback kommer du inte fråga personen om hjälp igen utan istället välja en annan testläsare. Med en liten gnagande oro för hur nästa testläsare kommer hantera ditt manus. 

Ett manus är som ett barn fött ur åratal av drömmar, fasor och fantasier – det embryot, lämnar man inte ifrån sig lättvindigt innan det är fullvuxet. 

Jag har under de senaste månaderna haft förmånen av att ha tre fantastiska testläsare som hjälpt mig att utveckla mitt embryo till ett foster. 

Till årsskiftet lämnar jag min bebis till en manusutvecklare/lektör. Det är med skräckblandad förtjusning. Jag vet att boken inte är klar och att det är mycket arbete kvar men jag har kommit en bra bit på väg. 

Oavsett hur utlåtandet kommer se ut är jag ändå stolt och nöjd med vad jag åstadkommit – en berättelse med en början en mitt och ett slut. 
Tio fingrar. Tio tår.

Leave a Reply:

Din e-postadress kommer inte publiceras.