#varförskriverjag

Skrivande personer utvecklar just nu sitt varför på Instagram och jag sällar mig till dem.

Det är svårt att sätta ord på anledningen. Jag börjar med bakgrund.

Jag började läsa redan vid 5 års ålder. Redan i 10-årsåldern lästes ganska tunga romaner t.ex. Krigseposet Nord & Syd och ruggiga Virginia Andrews-romaner.

Senare i livet har jag förstått att det nog var ett sätt att bearbeta skräckupplevelser i mitt eget liv. Hemska böcker och filmer förflyttade mig till en annan värld som var än värre än min verklighet.

Jag skrev även historier tidigt – oftast feelbad med hemska slut för mina karaktärer. I gymnasiet tappade jag helt suget då man i ämnet ‘Författarkurs’ behövde improvisera ihop historier, jag hade det inte i mig. Jag kallsvettades, fick panik och stelnade vid tanken. Pappret blev blankt.

Det tog nästan 20 år innan jag tog upp det igen. Och då hör och häpna verkar jag vara en fena på att improvisera! Jag skriver nu alltid utan outline/synopsis och scenerna bara kommer till mig. De senaste 8 åren har jag blivit utgiven i fem olika novellsamlingar, gett ut en chattstory, tre ljudnoveller och skrivit tre råmanus till romaner vid sidan av mitt heltidsarbete.

Just nu arbetar jag på en neo-noir thriller i 90-talsmiljö som testlästs och lektörslästs med goda recensioner, men ännu finns mycket kvar att göra innan den är klar.

Eftersom all planering och redigering. för mig, sker i efterhand.

Tillbaka till ämnet: #varförskriverjag :

*Bearbetning av upplevelser. Skriver av mig inre demoner. Möter sorger och sår, plåstrar om dem.

*Flyr verkligheten för en stund

*Släpper loss inneboende kreativitet

*Chockar mig själv – skrev jag verkligen det där?!

*Delar historier och känslor med andra

*Mycket i huvudet. idéerna trängs – Karaktärer vill ut i ljuset, berätta sin historia.

*Underbart med skrivarvänner som man kan dela skrivlivet med

* För att jag faktiskt verkligen älskar avskildheten i skrivandet och att bara få umgås med mig själv en stund!

“Jag är en spindel som väver min väv för att den är vacker i min isolering och när jag känner mig ensam kan den fånga in förbipasserande. Väven är magnetisk och lockande. Vissa läsare blir kvar, andra sliter sig loss. När väven rivs sönder börjar jag om igen.“

Fem novellsamlingar där jag är publicerad.